Presentation
Jag heter Svante Lysén och slog upp mina ögon 1954. Under hela mitt liv har jag älskat naturen - en kärlek som blev allt intensivare under barndomens somrar på Käringön utanför nordvästra Orust i Bohuslän. Som tolvåring gick jag med i Fältbiologerna och med dem åkte jag några år senare iväg på min första fjälltur som gick till Sarek. Det var då jag på allvar drabbades av den "arktiska febern", en ständig längtan efter frisk luft, rent vatten och vida vidder, som därefter har format livet.
Foto: Jannike Kihlberg
Under hela sjuttiotalet vandrade jag och åkte skidor härsan och tvärsan runt Nordkalotten, och efter det blev det en hel massa långturer i lågbudgetformat i Kanada, Alaska, Sibirien, Island, Grönland och Svalbard. Höjdpunkterna i livet har varit tre fantastiska vildmarksår i Kanada 1992-93, norra Spetsbergen 1996-97 och östra Grönland 2001-02, där mina följeslagare och jag på varje plats byggde upp ett basläger i vildmarken där vi levde isolerade, fjärran från civilisationens nycker i drygt ett år. Under kanadaåret började jag skriva boken Under frihetens himmel som kom ut 1996.
Efter tvåårig fotoskola och ett brokigt arbetsliv som målare, lagerarbetare, långtradarchaufför, fotograf, lärare och musselfiskare arbetar jag sedan 1985 som konservator på Göteborgs naturhistoriska museum. De första åren var det en hel del fältarbete, men efter hand blev en av mina specialiteter att skulptera djurmodeller, som den okända giganten Stellers sjöko (Hydrodamalis Gigas) som dog ut endast 27 år efter att den upptäcktes för 250 år sedan. Andra arbetsuppgifter är skelettmontage, t.ex näbbvalen Valder som avled utanför Uddevalla sedan han varit följetong i media under sensommaren 2004. Läs mera i (Modeller och montage och (Upptäckten av Stellers sjöko (Även pdf)
Har under åren varit flitigt anlitad föredragshållare om olika vildmarksäventyr. Då året i Kanada visades både i TV4-dokumentären "Himmel eller helvete" och i Mitt i naturen blev det än mera. För att klara dessa sökte jag om 50% tjänsteledigt. Förutom att detta var bra för frihetskänslan och hanterandet av tid, har det även gett mig möjlighet att arbeta vidare med föreläsningar vid sidan av artikelskrivande och foto/film.
Kajakpaddling är en annan passion. Att tyst glida fram på ett spegelblankt hav eller guppa omkring bland vågorna är som att cykla på vattnet. Så ofta jag kommer åt ger jag mig ut bland Bohusläns övärld som jag aldrig tröttnar på trots alla fantastiska kajakturer i avlägsna länder. Sedan några år arrangerar jag kajakpaddlingar i Bohuslän och på andra håll, bl.a i samarbete med Marstrandskajaker och Naturresor Annelie Utter.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Vildmarksår
Mina absoluta höjdpunkter i livet har varit tre mycket upplevelserika vildmarksår, först i Kanada och sedan på Spetsbergen och på Grönland, där mina kamrater och jag i varje område levt helt isolerade från civilisationen under 13 till 14 månader. Syftet har varit att fotografera och filma, studera och dokumentera djur och natur, leva ett tidslöst naturnära liv, fiska och jaga för uppehället och följa årstidernas växlingar. Inte minst har det varit spännande att bygga hus efter eget huvud och se hur det fungerar i verkligheten under ett år.
Trots att vi både i Kanada och på Svalbard var tvungna att bygga övervintringshus blev tidsåtgången åt detta, plus att jaga och fiska, baka, laga mat, diska, tvätta och en massa andra nödvändliga saker endast fyra timmar per dag och person utslaget på hela året. På Grönland dit vi kom till ett redan färdigt hus blev det ca två timmar. Resten var fritid som vi ägnade till att ta dagen som den kom och en massa långturer i området. Trots det primitivare levernet var känslan att vi hade det minst lika bekvämt som hemma.
Totalkostnaderna per person för vart och ett av vildmarksåren har legat mellan 55-75 000 kronor, vilket får anses som rätt rimligt för 14 månaders mat, flygbiljetter, två tons frakt, film, verktyg, komplettering av kläder och utrustning och mycket annat. Det är mindre än man normalt gör slut på hemma under samma tid.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Kanada 1992-93
Efter tjugo års drömmar och ett års förberedelser var det äntligen dags. I början av juli gav Rolf Engh, Renate Troxler, Pia Nilsson, hennes hund Rassi och jag oss iväg på vårt efterlängtade vildmarksår vid den 15 mil långa labyrintsjön Nueltin Lake på gränsen mellan provinsen Manitoba och Nordvästterritoriet (nuvarande Nunavut).
Efter flera mils rekognoserande på sjön fann vi en idyllisk, lagunliknande bukt med en 300 meter lång sandstrand på sydändan av den sju kilometer långa Martin Island, där vi byggde en förvaringsbod. Bakom en smal skogsridå öppnade sig en kal sandkulle som var en perfekt plats att bygga det 5 x 7 meter stora boningshuset, som naturligtvis kallades Sandy Hill. Med det som bas gav vi oss under året ut på en mängd långturer till fots, i kanot och på skidor.
Fisket var fantastiskt, och under vintern passerade tiotusentals caribous (vildrenar), så mat fattades inte. Det fanns flera vargflockar och en hel del svartbjörn i trakten. Snösmältningen kom i maj. Efter ett upplevelserikt år lämnade vi i mitten av augusti hemmabukten för den avslutande paddlingen till den väglösa indianbyn Tadoule Lake tjugo mil söderut.
Mera om året i Kanada finns att läsa i boken Under frihetens himmel.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Spetsbergen 1996-97
Kanadaåret gav mersmak. I slutet av juni färdades min dåvarande flickvän Leena Björklund och jag längs Spetsbergens väst- och nordkust med en av kanoterna från Kanada, som för ändamålet utrustats med en utombordare. Bakom släpade våra två kajaker hopsatta till en katamaran. Det var mycket att se på vägen så det behövdes en veckas färd för att nå målet -trakten kring Mosselbukta vid mynningen av den tio mil långa Wijdefjorden.
Efter lite rekognoserande fann vi en lämplig boplatsbukt. Svarta klippor ingärdade en 200 meter lång sandstrand där cirka tusen drivvedsstockar flutit iland, fullt tillräckligt för både byggnadsmaterial och eldningsved. På platsen som vi kallade Piratbukta satte vi först upp en fyra meter hög plattform med en visthusbod för att skydda maten för hungriga isbjörnar. Därefter restes en tältkåta som bakades in i en åttakantigt timmerhus som följde kåtaformen. Mörkret föll allt tidigare, och den 21 oktober försvann solen för fyra månader. Under vintern kompletterade vi den redan goda isoleringen på det 6 x 8 meter stora och 4,5 meter höga huset med tre decimeter tjocka snöblock, så att allt såg ut som ett jättelik snöhög med en skorsten på toppen.
Efter detta kunde vi inte finna något mer passande namn på vår något annorlunda boning än Vinterpalatset, som detta år blev världens nordligaste privatboning. Våra fyrbenta vänner, grönlandshundarna Svarten och Bjosse varnade alltid då isbjörnar kom och hälsade på. Sammanlagt förärade de vita vandrarna oss 130 besök. Ingen uppträdde aggressivt, utan de flesta vek undan då vi visade oss.
Polarmörkret hindrade oss inte från att göra en massa turer under vintern. Månsken och det speciella polarskymningsljuset gjorde oss saliga. Liksom under året i Kanada fanns inte en minut av långtråkighet, hela tiden var det nya upplevelser. Inte minst då solen kom tillbaka. Dagarna blev nu en halvtimma längre för var dag och efter två månader var solen över horisonten hela dygnet. I början av augusti lämnade vi motvilligt Piratbukta för att fiskas upp av ett fartyg i grannfjorden tre mil västerut.
Läs mer om vildmarksåret på norra Spetsbergen i böckerna Polarnattens leende och Vinterpalatset.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Grönland 2001-02
I slutet av juli 2001 var det dags igen, den här gången till världens största fjord, Scoresbysundsfjorden, på Grönlands ostkust tillsammans med vännen Oscar Andersson. Efter en veckas förberedelse i den lilla byn Ittoqqortoormiit (Scoresbysund) vid mynningen gav vi oss iväg i fullastad gummibåt 17 mil inåt fjorden längs det låglänta Jameson Land med siktet inställt på den övergivna handelsstationen Sydkap. På vägen möttes vi av en armada av fyrtio meter höga isberg och i färdriktningen syntes den dramatiska siluetten av Staunings alper som abrupt reste sig från Jamesons lågland.
Det var en speciell känsla att för en gång skull komma till ett färdigt hus. Utsikten var betagande och vi längtade efter att ägna vårt kommande år till att utforska de spännande omgivningarna. Det dröjde inte länge innan vi mötte en flock myskoxar som betade på en fjällsluttning.
Efter en månad hade vi transporterat in all utrustning och mat till Sydkap från byn. Då fanns all tid i världen att vandra omkring i bergen och kryssa på fjorden innan vattnet frös och kajaker och båt byttes mot skridskor och skidor. Hela vårvintern var fylld av en mängd långturer tillsammans med grönlandshundarna Bamse, Naala och Turner som drog större delen av packningen.
Inlandsklimatet vid Sydkap gjorde att isen bröts upp flera veckor tidigare än vid mynningen längre österut, så det blev en lång sommarsäsong innan det var dags att lämna området i slutet av august.
Film
Kika gärna på naturdokumentären Vildmarksår som visats tre omgångar i Kunskapskanalen och som handlar om året i Scoresbysundsfjorden. Det finns även den lite mera amatörartade hemma-hos-filmen "Svit i Sydkap" om hur vi bodde i baslägret Sydkap.
Läs mera i:
Om Arktis ( Även som pdf) Om isbjörnar (Även som pdf)
Under vildmarksåret i Scoresbysundsfjorden på östra Grönland sände jag iväg sex stycken gruppmail till vänner och bekanta. Här kan du läsa lite vad Oscar och jag hade för oss under året. Dessutom lite fågel- och väderfakta.
Grönlandsrapport 1, pdf (24 juli - 12 okt 2001) Grönlandsrapport 2, pdf (12 okt - 20 nov 2001) Grönlandsrapport 3, pdf (20 nov 2001 - 4 feb 2002) Grönlandsrapport 4, pdf (4 feb - 28 mars 2002) Grönlandsrapport 5, pdf (28 mars - 18 maj 2002) Grönlandsrapport 6, pdf (18 maj - 30 juni 2002)
|